Summa sidvisningar

fredag 26 februari 2016

Nyreligiösa rörelser: Helena Mardiny

Nyreligiösa rörelser/ Sekter
Begreppet sekt har aldrig tidigare varit speciellt relevant för mig, men jag har alltid uppfattat det med en negativ klang. Min personliga reflektion av vad en sekt består av, är en mer intensiv grupp människor med religiös inriktning som är utstött utav den större religionen man själv uteslutits sig ifrån; jag jämför min liknelse med ett träd där trädet är huvudreligionen, typ kristendomen och grenar ur trädet är olika inriktningar – vissa större än andra som till exempel Katolska och Ortodoxa kyrkan i förhållande till Jehovas vittnen.
Sekter eller nya religiösa grupper bildas för att den trosuppfattningen man har inte finns i en annan grupp eller kanske till och med inte är tillåten i en annan grupp. De växer sig större och får fler och fler anhängare för att dem kanske verkar spännande eller mystiskt – att man får vara med i något som någon annan kanske inte får som till exempel Scientologi kyrkan där nästintill allt är hemligt om man inte själv är en av dem och gått dess kurser och olika steg. Det kanske är så att man mår väldigt dåligt och söker sig då till en lösning som en viss grupp säger sig ha med andra erbjudanden. En ensam individ blir en del av ett samfund och får nya kontakter och relationer och det kan stärka ens självkänsla. Man går från att bara ha ”jag-identitet” till en ”vi-identitet” och det leder då till en förstärkt gemenskap.
Vi såg ett avsnitt på en avhoppare från Jehovas Vittnen som valde det homosexuella livet framför sin religion. Homosexualitet är alltså inte tillåtet och därför valde han att lämna sekten. Alla har nog sina egna anledningar till att lämna sin sekt men några exempel kan vara: för mycket våld inblandad (IS), förbjuden kärlek, ont om tid, ont om pengar eller så tror man helt enkelt inte på trosuppfattningen längre.
L. Ron Hubbard som typ grundade Scientologin var en stark ledare precis som hans efterträdare som i dags läget är David Miscavige. Precis som påven för katoliker och patriarken för otrodoxer måste ledaren ”kunna stå på bena” dels för att religionen inte ska gå under, glömmas eller förnedras. Han ska vara både en förebild men också 100 % involverad i sitt arbete. Jag tror att när man ser hur engagerad ledaren är då blir man som anhängare automatiskt de också, ju mer manipulering som sprids i församlingen om t.ex. hur mycket gud kommer välsigna dem, desto större blir gemenskapen – för alla är dem där utav samma anledning.
I vårt moderna och etablerade samhälle hör inte sekter in. Man kanske ser ner på dessa för att man nuförtiden kan bevisa i princip allt, vetenskapen har vuxit så enormt mycket att människor tycker det är löjligt att gå runt och ”tro” på något. Ett argument som hörs väldigt ofta är: ”Ser du gud? Hör du gud? Kan du känna gud fysiskt? Nej men då finns han inte, för allt annat inbillar du dig” Vi tänker nog så att vi har kommit så långt i vår utveckling att de som inte går att se med det blotta ögat finns inte.
Dessa människor har då gett upp alla sina tvivel och frågesättningar som en kvinna sa i ett av avsnitten vi kollade på. De har ”underkastat” sig t.ex. Gud eller Satan beroende på vilken tro de har.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar