Bra till arbetsuppgiften om ideologier

Tumbagymnasium
fredag 29 januari 2016

Hej ungdomar!

Jag hoppas att ni har det fint.

Här kommer ett par länkar som ni kommer att ha nytta av när ni arbetar med er uppgift:

Först Nationalencyklopedin som ni har tillgång till genom vklass (på högermarginalen):
http://www.ne.se/temapaket/politiska-ideologier/

Sedan har vi Utbildningsradion:
http://www.ur.se/Produkter?q=ideologier

Och sist och kanske minst:
https://www.youtube.com/results?search_query=ideologier

Ha det bra!
Nader Sani

Idag kommer Victoria Kawesa från Feministiskt initiativ till oss!

Flemingsberg
onsdag 27 januari 2016

Hej igen ungdomar!

Jag hoppas att ni har sovit gott!

Nu har jag varit igång med att skriva ett par meddelanden och då kan jag lika gärna fortsätta!

Idag kommer Victoria Kawesa från Feministiskt initiativ att vara hos oss och samtala med oss om feminism, främlingsfientlighet med mera. Henne har jag bjudit till SA13SA som har feminism på schemat men jag har bjudit in även er i SA14ME. Lektionen börjar klockan 11:15 och vi kommer att ge henne tid som behövs (och det kan bli upp till två timmar). Hon kommer att vara i Naderoteket.




Jag har även hört av mig till elever i HU13 och/eller SA13GJ som är intresserade och har tid och möjlighet att vara med och lyssna på Victoria och samtala med henne och de andra i gruppen. Vi får se om de kommer.

Ha en bra dag!
Nader

Besök imorgon!

Tumbagymnasium
Tisdag 26 januari 2016

Hej ungdomar!

Imorgon kommer vi att ha ett besök som jag har sett fram emot. Victoria Kawesa från Feministiskt initiativ kommer att vara hos oss och samtala med oss om feminism, främlingsfientlighet med mera. Lektionen börjar klockan 11:15 och vi kommer att ge henne tid som behövs. Jag har redan pratat med Lauri och jag ska prata med Caroline.

Ha det så bra,
Nader

Gruppuppgift i ”Filosofiska och politiska ideologier”

Tumbagymnasium

Måndag 25 januari 2016

Gruppuppgift i ”Filosofiska och politiska ideologier”

Under hösten 2015 arbetade vi med ”Feminism”. Nu är det dags att vi tar oss genom de andra ideologierna.

Med de återstående ideologierna arbetar vi på ett kombinerat sätt:

1)    I grupp: Grupperna kommer att bestå av två eller tre personer. Varje grupp väljer/tilldelas en ideologi. Tillsammans ser gruppmedlemmarna till att de lär sig så mycket som möjligt om gruppens ideologi. Sedan gäller det att överföra kunskaperna till de andra eleverna. Valet/tilldelningen sker idag måndagen den 25 januari 2016.

2)    Individuellt: I samråd med mig väljer varje individ en bok som härrör till en ideologi, ett sätt att tänka. Ni kommer att ha knappt tre månader på er att läsa och förstå boken. Sedan skall varje individ i seminarieform överföra de nyvunna kunskaperna till alla andra i klassen. Valet av boken ska ske under de närmaste veckorna.

Grupperna är:

v Cheyenne, Esme & Yaren: Socialism

v Emelie, George, Maria K & Alexandra: Ekologism och Humanism

v Hayat, Helula & Loreen: Nyliberalism

v Helena & Jessica N: Fascism

v Ismael & Strattis: Anarkism

v Jessika Yarar & Martina: Existentialism

v Klaudia, Staffan & Johan: Liberalism

v Ninos & Smedra: Nationalism

v Rabia och Zeynep: Nazism

v Rafael, Sebastian & Steven: Konservatism

Under veckorna 4 och 5 (måndag 25 januari – fredag 5 februari 2016) kommer all lektionstid (bortsett från onsdag den här veckan då vi får ett besök) och all läxtid att ägnas åt uppgiften. Den tid som lektionstid kommer att ställas till ert förfogande är 420 minuter!

Under veckorna 6 och 7 skall grupperna hålla sina presentationer. Grupperna får använda alla medel för att få den bästa möjliga presentationen. Fram till slutet av vecka 7 (söndagen 21 februari 2016) skall varje grupp publicera sitt skriftliga bidrag i bloggen.

Datum för era presentationer följer:

Måndag 8 februari: Ekologism, Humanism, Existentialism

Tisdag 9 februari: Konservatism, Nationalism

Onsdag 10 februari: Fascism, Nazism

Torsdag 11 februari: Liberalism, Nyliberalism

Måndag 15 februari: Anarkism, Socialism

Deltagande i egna och andras presentationer är obligatoriskt. Uteblir du från andras presentationer så skall du läsa om idéer som du har förlorat få kunskap om och lämna in.

Betygssättning grundas både på innehållet (under presentationen och i skriftlig rapport) samt på presentationen. Betyget kommer att varierar mellan F och A.

Information om den individuella boken kommer vid ett senare tillfälle.

Mvh

Nader Sani

Hayat Khaled: Kvinnornas situation i Indien och Kenya

Kvinnors liv och möjligheter

Indien och Kenya (SVT)

 Under gårdagens lektion tittade vi på det fjärde och sista avsnittet från en serie som heter ”Kvinnors liv och möjligheter.” I denna film granskade journalisten Nicholas Kristof kvinnors situation i olika länder tillsammans med kända skådespelare. Kampen för kvinnors rättigheter, könsstympning och utbildning är vad det handlar om och vägen till flickors räddning ur fattigdomen. Rebecka träffar en kvinna i Kenya som har grundat en by där kvinnor kan leva ett säkert liv. Kvinnorna som lever i byn har tidigare blivit misshandlade av sina män och lever nu i fred och försörjer sig själva. Där könsstympas ingen, och barnen får gå i skolan.

I länder som Indien och Kenya är en kvinnas kropp är inte hennes egna. Kvinnor ses som förbrukningsvaror, utan någon makt. De flesta kriser och orohärdar i världen är oftast skapade av män medan kvinnorna är offren. Det handlar om 130 miljoner kvinnor. Kvinnorna är de som oftast får lida mest men samtidigt är de som står för lösningar. Det finns kvinnor som faktiskt har orkat ta upp kampen och detta visar på kraften hos en övertygelse. Och sanningen är att kvinnor är den drivande kraften i vårt samhälle. Unga tjejer blir tvingade att hoppa av skolan för att försörja sin familj, på vilket sätt hjälper de sin familj? Jo, genom att sälja sina kroppar och på så sätt får flickornas familjer pengarna som de kan försörja sig med.

Urmi är en rektor på New Light skolan, hon ger barnen valmöjligheter genom att utbilda de och erbjuder däremot boende för eleverna, det brukar inte oftast räcka med bara det, men när det väl fungerar gör det stor en skillnad. Urmi är en som en andra mamma för Sushmita då hon uppfostrar henne och ger henne en utbildning där hon bland annat får lära sig bättre engelska och får sociala färdigheter. Hon ger även Sushmita en utväg genom att hon betalar hennes skolavgifter eftersom att de Sushmita lever i en relativt fattig familj. Hon är en av de duktigaste flickorna i sin klass då hon pluggar hårt och sliter för att klara av skolan och uppnå sina mål i livet då hon vill bli en jurist och bara lyckas med allt hon tar sig för i livet. Men däremot också att kunna försörja sin mamma och vara en bra dotter då hon tycker att det är det viktigaste i hennes liv: att vara en bra dotter.

Urmi berättade att det är väldigt svårt att övertyga en mamma om att hennes dotters liv inte är förutbestämt. Man måste se till att hon kan komma i form med sitt eget öde och inte att någon annan gör det åt henne.

I Indien tvingas de unga att hoppa av skolan och prostituera sig eller sälja sig, en av dessa unga är Monisha, hon tvingades redan vid tidig ålder att hoppa av skolan och leva i byn. Monishas mostrar är prostituerade och då de flesta kvinnorna är prostituerade för att just för att kunna försörja sin familj. Ingen människa borde behöva sälja sig själv för att försörja sig eller sin familj.

I Kenya är det fortfarande djup fattigdom. 1,25 dollar per dag är vad en femtedel av befolkningen får leva på. Om kvinnan inte har ett jobb då har mannen rätt att slå sin fru och ifall om har en ganska bra inkomst så är mannen mindre benägen att göra det. När det är mannen som ska försörja hela sin familj blir han bitter då bördan gör honom hatisk. Men däremot om kvinnan tjärnar egna pengar håller männen sig lugna. Männen köper ”lyxvarorna” (läsk, alkohol mm.)åt sig själv, medan kvinnorna köper mjölk, och satsar hela sin inkomst på barnen för att ge de en utbildning och en framtid. Olivia Wilde berättade att kvinnorna verkade väldigt stolta över att de försörjer familjen och samtidigt sköter hushållet och detta i sitt fall trots vara att männen ter sig ganska odugliga.

Mödrarna är nyckeln till att hjälpa familjen ur fattigdomen, de spenderar vartenda öre från sin inkomst på sina barn. Jane är en av kvinnorna som har varit prostituerade i fyra år för att kunna försörja sin familj. Nu jobbar hon som sömmerska, då hon syr klänningar till små flickor. 

Om man ger kvinnor resurser så att de kan försörja sig kommer man att se hur situationen förändras snabbare än vad vi tror. Kvinnor kan inte påverka sina öden eller bygga sig en framtid utan egna resurser. Om man ger ett lån till en fattig kvinna kan det göra en stor skillnad för henne, t.ex. så kommer hon att kunna fatta egna beslut för första gången och hennes hårda arbete kommer att berika hennes tillvaro och ge henne makt över sitt liv då hon inte längre behöver vara beroende av någon annan så som sina män, släkten eller samhället. 70 % av världens fattiga är kvinnor, så om vi vill minska fattigdomen i världen måste kvinnorna ha en central roll.

Ingen människa borde behöva sälja sig själv för att försörja sig eller sin familj. Ingen får möjligheterna att ändra på hur samhället ser ut idag och många vågar heller inte visa sanningen som ligger bakom allt som sker i dessa länder. Vårt samhälle som tillåter sådant att ske, bär på en stor skuld.

Rafel Daowd: Jessica Yarar: Kvinnornas situation i Indien och Kenya

Kvinnors rätt och möjligheter - Kenya & Indien

Det är oförnekligt att kvinnan befinner sig under mannen i den könsrelaterade hierarkin, marginalet skiljer sig olika från världsdel till världsdel men även från kultur till kultur. Ju fattigare landet är desto större tenderar marginalet att växa. När man diskuterar små punkterna handlar det ofta löneskillnader, klädsel och dylikt. Sådana ämnen kommer jag inte att fokusera på idag, utan idag kommer jag att ta upp de viktiga punkterna inom kvinnans utsatthet, utifrån dokumentären Kvinnors rätt och möjligheter. Det är ironiskt hur de större könsrelaterade debatterna i västvärlden idag handlar om de små marginalerna, när kvinnor som torteras, bortgifts och dödas i andra sidan av världen förbi ses. Detta är ett faktum. När jag är inne på olika mediesidor och begreppet feminism tas upp handlar det oftast om de små, uttjatade och nästintill obetydliga ämnena.

Det är en taktik som jag inte begriper hos feminister. Vill man locka utomstående ska man gå direkt in på de viktiga punkterna – att kvinnor blir misshandlade, våldtagna och tvingade att ingå i äktenskap de inte går med på – sådant som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Om detta var fallet så hade jag kallat mig själv för feminist, men tyvärr så är det inte den bilden vi har fått av feminister i dagen samhälle, vilket jag lite kan skylla på de som kallar sig för ”feminister”. Visst borde två personer med olika kön men med samma utbildning och erfarenhet få samma lön, men vad är egentligen viktigast? Frågan om att kvinnor ska behöva ägna sig åt sexarbete för att kunna försörja sina barn eller frågan om att kvinnor ska få samma lön som sina manliga kollegor?

I det sista avsnittet av dokumentären Kvinnors rätt och möjligheter ligger fokus på Indien och Kenya. Majoriteten av befolkningen i både dessa länder tjänar väldigt lite pengar, i Kenya ligger medellönen på 10 kr per dag. Något annat som Indien och Kenya också delar är att i varken av länderna har kvinnan full makt över sina kroppar.

I Indien fick vi följa Monisha, en flicka som går i skolan och dessutom är väldigt duktig, tvingas hoppa av för att hennes morfar vill att hon och hennes mamma ska resa hem till sin by och hjälpa till där. Skolans rektor tillsammans med journalister försöker övertyga mamman om att lämna kvar dottern. Rektorn och journalisterna är rädda för att Monisha kommer följa sin mamma och mostrars fotspår om hon åker hem och försöker övertyga Monishas mamma om att lämna henne hos rektorn som erbjuder att ta hand om flickan. Mamman vägrar med order från hennes far och tar med sig dottern hem till byn.

I Kenya är det tvärtom, här gör mammorna sitt yttersta för att ha råd med att skicka sina barn till skolan. Ensamstående kvinnor tvingas jobba extra timmar, dra ner på måltider och ibland även ägna sig åt sexarbete för att kunna försörja barnen. För de gifta kvinnorna är det inte heller så enkelt, då en del av deras män är arbetslösa. Journalisterna gjorde ett socialt experiment genom att fråga en affär om vilket kön som köper mest läsk och vilket kön som köper mest mjölk åt sina barn. Männen var de som köpte läsken och kvinnorna mjölken.

Det framstod att mannen inte uppfyller någon tillräckligt funktion i kvinnornas liv, männen var snarare en börda i deras liv.

I dokumentären mötte vi en annan kvinna som byggt upp en by tillsammans med andra kvinnor där män inte var tillåtna. I denna by hittar man många ensamstående mammor eller kvinnor som rymt eftersom de tvingats att gifta sig med män de inte önskat att gifta sig med. Många kvinnor var även omskurna för att inte frestas av sex. Dessa kvinnors barn uppfostras till jämlikstänkande män.

För att bli av med kvinnans utsatthet och fattigdom finns det en hel del saker som kan göras. Många kvinnor har affärsidéer som de gärna vill utveckla men inte har kapitalet till. Det finns organisationer som erbjuder mikrolån till sådana människor. Mikrolån är som ett helt vanligt lån men ett lågt belopp. Flera sådana organisationer skulle förbättra livet för kvinnor.

Kvinnobyn är en annan lösning som räddat många kvinnors liv och hjälpt de att stå upp på sina ena ben, även flera sådana byar skulle förbättra livet för kvinnor.

En tredje lösning som finns inom byn är att uppfostra barn med ett jämlikt tänkande, denna lösning kommer att kräva några generationer men är väldigt effektiv. Det är sådana män som kan ta ut Kenya ur ett mansdominerande samhälle.

En viktig nyckel till ett jämnlikt samhälle är att utbilda kvinnorna. Att utbilda kvinnorna kommer att i framtiden ge de en bra ekonomi. En bra ekonomi kommer att leda till att männen inte slår sina kvinnor lika ofta, just eftersom de när som helst kan lämna männen och klara sig bra utan de. Med tiden blir det förhoppningsvist omodernt att slå kvinnor. Med en bra ekonomi och inga män som slår sina kvinnor är man ett flertal steg närmare ett jämlikt samhälle.

Kvinnor vill ha sin rätt, rätt till att välja sina män, rätt till att äga boskap, rätt till att vara jämlika.

Jessica Yarar: Kvinnornas situation i Indien och Kenya

Under dokumentärens gång så var det många frågor som dök upp. Det första jag undrade över var huvudsakligen ’’varför?’’. Jag fortsatte kolla och ännu fler frågor dök upp, frågor om hur männen i dessa filmer har blivit uppfostrade, hur de behandlade sina mödrar och äldre kvinnor bortsett från deras fruar. Dokumentären utspelar sig i Indien och Kenya där man får följa olika unga tjejer och kvinnor som möter hinder som gör att de inte kan leva på samma sätt som vi gör här i Sverige och andra mer utvecklade länder. Trots att ekonomin är mycket avgörande för hur dessa flickor och kvinnor kommer att spendera sin framtid så anser jag inte den ekonomiska delen vara det största hindret. Kvinnorna berättar mycket om hur de har försökt försörja sig under åren, vissa har varit tvungna att gå så långt som att prostituera sig för att kunna tjäna tillräckligt med pengar för att skicka sina barn till skolan. I filmen finns även en ung tjej som för tillfället går i skolan New Light men riskerar att själv hamna i den onda cirkeln av prostitution p.g.a. att hennes morföräldrar vill att familjen ska flytta tillbaka till byn. Det är ett kastsystem som gör att det inte blir tabubelagt, det är något man föds in i och har väldigt liten chans att komma bort från.  

Min fråga är hur annorlunda kulturen egentligen kan vara i jämförelse med västvärlden?
Har pojkarna där, som en dag är eller kommer att bli pappor, vuxit upp utan någon känslomässig relation till sina mödrar?
Lever dessa kvinnor verkligen i ett samhälle som varken visar sympati eller medmänsklighet för sin kvinnliga omgivning?

Självklart så är pengar viktigt för att ta sig ur denna kvinnoförtryckande cirkel, men det är bara en kortsiktig lösning och tyvärr den enklaste lösningen även om pengarna i sig är väldigt svåra att få tag i. För att bättre förklara vad jag menar så ska jag berätta lite om en Kenyansk kvinna som har startat ett eget litet företag och något i typ av en organisation för kvinnor. De skapar tillsammans armband och andra smycken som de säljer till turister, de har byggt upp ett litet samhälle med både skola och hem. De har kommit en lång väg genom att nästan arbeta ihjäl sig för att få en ekonomisk självständighet, utan män vid sin sida. De uppfostrar sina barn tillsammans och att se allt detta är mycket inspirerande och får mig att uppskatta det jag har idag som jag till skillnad från så många andra, inte ens kämpat för. Jag har allt som behövs för en lyckad framtid, alla mina mänskliga, emotionella och intellektuella behov är uppfyllda utan att jag själv har behövt lyfta ens ett finger. Varför? Hur?

Vad jag vill komma fram till är att jag knäböjer framför dessa starka kvinnor, de har all min respekt och de är förebilder för alla som försöker, de gjuter sin egen framtid. Men om vi går tillbaka till den kenyanska kvinnan som på sätt och vis var som en som ledare för gruppen, något hon berättade som har satt sig i mitt huvud är den konstanta rädslan för att män ska förstöra det dessa kvinnor har byggt.

Det är inte om en svag och rädd kvinna som yttrar dessa ord, det här är en kvinna som under sitt livs gång skapat möjligheter för andra, en kvinna som började ensam och misshandlad av inte bara sin man men även hans familj. Hon började längst ner på skalan, fattig och ensam utan något stöd från sin egen familj. Hon lyckades ta sig igenom de tuffa motgångarna genom att ta små lån på banken och satsa på sitt lilla företag, öka sin omsättning med de resurserna för att återigen ta ett större lån och sedan etablera sig, betala tillbaka sina lån och tillslut ha en egen inkomst. Med tiden anslöt sig flera kvinnor till gruppen och den består idag av 50-60 kvinnor som tillsammans arbetar för sin egen och sina barns framtid.
Jag tycker att det är starkt och modigt att trotsa kulturens nervärderande normer, det är något jag har svårt att se mig själv göra.
Att ta ett jobb som innebär att du måste sälja en del av dig själv för att dina barn ska kunna gå i skolan är för mina öron ett främmande språk. Vare sig det handlar om att sälja sin egen kropp eller jobba med något som tillslut kommer att bränna ut en mentalt, det är inte okej oavsett priset. Det kanske skickar barnen till skolan och ger dem en utbildning, men vad händer sen?

Frågar du mig, så räcker det inte. För att kvinnor någonsin ska ha en chans så krävs det att männen vill sammarbeta. Vad gör det för skillnad i framtiden om dessa kvinnors lilla samhälle som är mäktigt och stabilt, självständigt och helt oberoende av män, en dag blir vandaliserat och förstört?
Vad gör det för nytta om jag bygger ett mäktigt imperium i gyttja, men som sen kommer bli nedtrampat av alla hänsynslösa grisar?
Vi måste sluta uppmuntra kvinnor att bli starkare, modigare och mer självständiga, för det är dem redan. Den riktiga lösningen ligger i att förklara för dessa stackars män som inte vet mycket bättre, att dom faktiskt inte är allt det med grädde på moset. Det är dags för dessa ”män” att kliva ner från sin självutnämnda tron, och jag ger gärna en hjälpande knuff.

Martina Asfar - Kvinnornas situation i Indien och Kenya

Under gårdagen kollade vi på en dokumentär där journalister och populära skådespelare åker runt om i världen för att uppleva hur människor lever i olika länder. Kategorin är kvinnornas rättigheter och under detta avsnitt får vi en inblick på hur vissa kvinnorna lever i Indien och Kenya.

I Indien hade inte kvinnan ett val över sin kropp eller liv. Många och de flesta kvinnor blev tvingade till att vara prostituerade eller sålda till en annan familj i redan ung ålder för att försörja familjen.  Man använde kvinnan som ett material. Om vi tar exempel Monisha, alla tjejer som föddes i hennes släkt blev prostituerade och ingen kunde påverka. Hon levde i ett kastsystem, föddes man in i det var det omöjligt att komma ut ur det. Ingen kvinna hade en talan. Monisha var en väldigt duktig och fin flicka, rektorn på new light skolan försökte hjälpa Monisha genom att erbjuda henne ett boende och utbildning men Monishas mamma vägrade och lovade att Monisha skulle vara trygg så länge hon levde eftersom att hon inte kan tänka sig leva utan sin dotter.

Längre bak i tiden var det oftast männen som jobbade och fick inkomst medan kvinnorna var hemma och tog hand om hushållet och barnen. Men i dokumentären var det främst kvinnor som får göra all jobb i Kenya, dem arbetar, får inkomst, försörjer familjen, tar hand om barnen och betalar alla kostnader. Trots att kvinnorna var nästan det enda drivmedlet i samhället så blev dem misshandlade och dåligt behandlade av sina män.  Dessa kvinnor som försörjde hela familjen var väldigt stolta och självständiga och är ett gott exempel på att kvinnor inte alltid behöver män för att ta hand om familjen. Dock är det såklart väldigt svårt att ha det ansvaret, bara skolan går på 1375kr för varje student och det är en väldigt stor summa i ett fattigt land som Kenya. Men kvinnorna tror på utbildning och därför var det en prioritet.

Det fanns en by där en kvinna hade startat ett hem för kvinnor som vill komma bort från livet som prostituerad och misshandel. Kvinnorna som bodde i denna by hyllade varandra och sågs som en familj. Vi fick se två kvinnor i denna by som drev egna företag, en av dem var för olja och den andra var sömmerska som tillverkade kläder. Dessa kvinnor hjälpte varandra i byn och på så sätt lyckas få ihop boende, mat och pengar till utbildning. Kvinnorna som bodde i denna by var väldigt nöjda och bekväma trots konsekvenserna som fanns och dem flesta kvinnorna i byn trivs faktiskt. En av kvinnorna nämnde att hon kände sig fri.

Jag har såklart många negativa tankar om detta men även några positiva. Jag är väldigt förvånad över att många kvinnor klarar av att leva deras liv oavsett vad dem behöver gå igenom. Jag skulle aldrig tänkt stå ut med mitt liv om jag föddes i ett sådant samhälle. Att man blir tvingad av sina egna föräldrar att ha samlag med massa män för knappast 5 kronor i timmen är inget annat än hemskt. När jag kollade på dokumentären fick jag bara massa frågetecken i huvudet eftersom att jag aldrig kommer inse att det är verkligt, att kvinnor faktiskt lever ett sådant liv i vissa länder. När jag säger att jag inte har någon frihet syftar jag mer på att jag inte få gå ut när jag vill, men dessa kvinnor har ju ingen frihet över huvudtaget. Inte ens över deras egen kropp. I Kenya fick kvinnorna gå igenom en omskärelse som gör att man inte kan njuta av sex. Men varför ska man ge kvinnorna en omskärelse och sedan använda dem som ett sexmaterial och inkomst? Felet ligger hos männen, hade dem inte köpt sex så skulle man försöka hitta ett annat sätt att få inkomst på och inte bli tvingad till att ligga med män. I denna by som vi såg i dokumentären var kvinnorna glada och sjöng en sång om deras stolthet över att vara kvinna trots att dem flesta är omskurna eller tvingats till att vara prostituerade. Dem ser ett ljus i livet och ger inte upp vilket är väldigt starkt. Dessa kvinnor är inspirerande och ett bra exempel på hur man kan få stopp på detta. 

Loreen Touma: Kvinnornas situation &möjligheter i Indien och Kenya

Kvinnornas situation i Kenya & Indien

Vi tittade på en film som handlade om kvinnornas ställning i Indien samt Kenya, filmen handlade även om kampen för rättigheterna som kvinnor måste få, könsstympning och att utbilda kvinnorna är en viktig faktor, detta för att rädda kvinnorna från fattigdom och dess konsekvenser. Kvinnorna berättade om deras erfarenheter av att vara kvinna i dessa två länder, de alltså har ett väldigt jobbigt liv, de blir misshandlade av deras män, de utsätts för våldtäckt, många av dem tvingas till prostitution.

Kvinnorna i dessa länder har ingen makt, med andra ord kan man säga att de inte ens lever sina liv, de lever inte för sig själva, utan de lever för sina män, det är männen som äger kvinnornas kroppar. Unga tjejer som går i skolan blir tvungna att hoppa av och hjälpa sina föräldrar istället, dessa unga tjejer hjälper sina föräldrar genom att sälja sina kroppar och sig själva för att föräldrarna ska få betalt och de blir även bortgifta, istället för att studera, de har alltså ingen chans att fortsätta plugga. Tjejerna blir rädda men de kan inte göra något åt saken, de följer en social struktur och denna sociala struktur gör att tjejerna blir tvungna att följa de traditionella traditionerna. Det är alltså samhället som tillåter att sådant sker och ingen har möjlighet och många vågar inte visa sanningen till andra delar av världen, ingen visar det som pågår i samhället.

Männen i Kenya jobbar inte, utan det är kvinnorna som försörjer sina familjer, det är jättesvårt att betala skolavgifterna. När män tjänar pengar som blir de arga men när det är kvinnor som sparar pengar så blir de lugna, kvinnorna arbetar väldigt hårt och männen sitter hemma och de uppskattar inte detta, utan de tar pengarna och köper saker som inte är nödvändiga som t.ex. alkohol, männen tar inte ansvar, kvinnan blir alltså ensam och det är ingen som hjälper henne, det blir svårt för kvinnan att ta hand om en familj, detta i sin tur leder till att familjerna blir fattiga och de har inte råd att köpa kläder och att betala skolavgifterna, (det kostar 1500 för en termin, det är jättedyrt i dessa länder) kvinnorna blir alltså utsatta och de får ingen möjlighet förutom att prostituera, de blir tvungna till att arbeta som sexarbetare för att kunna försörja sina familjer. Var är männen? Var det inte de som skulle arbeta och försörja sina familjer? 50 % av världen är kvinnliga tiggare, och 70 % av kvinnorna är fattiga, i hela världen. det var en man som sa ”jag kan slå er alla, när är bara kvinnor”.  Tänk dig att kvinnorna är så förtryckta i männens ögon och att kvinnor inte ens är mäniskor, att slå kvinnor ligger i deras kultur, det var exakt så man levde under ett patriarkalt samhälle. Om man blir gravid innan äktenskap, så brukar man döda barnet direkt. Det är samma lagar som 1910 som t.ex. diskremering, kvinnor kan inte bygga sin framtid.

Det man satsar på är att ge kvinnorna en egenmakt, kvinnorna vill bli jämlika, kvinnor ska få en högre status i det nutida samhället, det måstefinnas möjligheter för ekonomin så att kvinnor kan försörja sig och inte arbeta som sexarbetare.  Men det är svårt att ändra, det kanske tar 1-2 generationer. Arbetet är viktigt, det kan ge kvinnor självföretråden och makt över sina liv, de är maktlösa, kvinnor är även viktiga för ekonomin i samhället, de måste få en ekominsk egenmakt. Kvinnor ska inte tvingas till prostitution, eller könsstympning, man gör det bara för att kvinnor inte ska springa efter män eller njuta, varför ska kvinnor inte njuta och varför ska män njuta? Båda könen är människor och därför ska vi män och kvinnor har samma rättigheter, oavsett om jag lever i Sverige och inte har så jobbigt liv som kvinnorna i Indien och Kenya, så betyder det inte att jag inte ska tänka på mänskligheten eller på mina medsystrar som har det svårt, eller varför ska kvinnor tvingas till att ta mikrolån? Kvinnor måste stå i fokus, kvinnor måste kritisera och visa sig, kvinnor måste få möjligheten att sprida sanningen och det som händer i deras kulturer, som Chajmanda hade skrivit i sin bok ”Alla borde vara feminister”, att det är vi som skapar kulturen och inte kulturen som skapar oss och om vår kultur har varit så elak mot oss kvinnor, så ska vi kämpa och ändra vår kultur, vi ska få våra rättigheter precis som männen. Ingen kvinna ska behöva könsstympas och alla barn ska gå i skolan och utbilda sig, ingen kvinna ska bli våldtagen och slagen av männen. Många kvinnor i Indien och Kenya använder deras kunskaper från erfarenheterna för att kunna befria de unga flickorna från t.ex. sexslaveri samt att hjälpa de med rehabilitering. De har startat små företag oavsett om de lever med sina män, de blir bara mer och mer och växer, vilket är bra.

Kvinnorna har alltså inte haft sina politikska och ekonomiska rättigheter, därför har kvinnor en marginell roll, och detta förtryck har blivit som en social struktur i samhället, därför är det svårt att förändra, och stärka samhället, kvinnorna måste har en ekonomisk makt för att deras roll ska bli viktig i samhället, och det kommer även att bli väldigt positivt för ekonomin, när kvinnorna är med och tar en del av ekonomin. Om kvinnorna får resurser för att försörja sig så kommer man att kunna förändra samhället, det går att bygga en bra och ren framtid för kvinnorna utan de grundläggande resurserna. Det är idag och nu vi har chansen att påverka och kunna förändra vårt samhälle och vår kultur, kvinnor ska ha egenmakt och ingen ska bestämma över de och deras beslut, nu har vi möjligheten och vi ska inte missa det, vi ska ändra människans situation och ställning, inte bara i Indien och Kenya, utan även i hela världen, kvinnans ställning ska även förändrar hemma, på jobbet, i skolan och överallt, förut så var det svårt att förändra kvinnan ställning, detta eftersom religionen hade ett stort inflytande, Freud, antiapartheidrörelsen, vi ser att det inte bara kvinnor som är feminister och vill förändra situationen, utan det är även män som är med och försöker påverka och ändra till nya möjligheter och stöttar kvinnligt ledarskap på alla samhällsplan, jobbet hemma och såklart inom det politiska systemet.

Johan Lindström: Kvinnornas situation och möjligheter i Indien och Kenya

Kvinnors liv och möjligheter

Filmens innebörd är att ta en titt på kvinnans liv och möjligheter i Indien och Kenya. I både Indien och Kenya lever man i fattigdom och oro. Det händer att unga flickor i Indien tvingas hoppa av skolan för att försörja sin familj. Det är inte dock den enda orsaken till att flickor hoppar av skolan, ibland kan det vara för att mördarna tvingar sin dotter till prostutiton. I Indien när man föds hamnar man i kastsystemet en sorts samhällsnivå. En samhällsnivå som följs från generation till generation, dottern ska gå i samma riktning som sin mor.

I Kenya fungerar det delvis annorlunda än Indien. Ifall kvinnan inte försörjer nog får mannen slå henne. Mannen kan göra detta eftersom kvinnan inte får någon inkomst vilket gör mannen hatisk. Det är även kvinnornas jobb att handla det väsentliga för familjen medan mannen handlar ”lyxvaror” till sig själv. När mannen väl får pengar för sitt arbete använder han det till att köpa alkohol och dricker sig själv full. Mördarna tänker mer på familjen och därefter gömmer sina välförtjänta pengar ifrån mannen för att kunna försörja sina barn. I dokumentären blev det sagt utav en mamma, rikedom är att se sitt barn gå i skola. Det är dessutom mannen som har makten över kvinnans kropp som exempelvis kvinnlig köns stympning. 

Det fanns en liten by i Kenya som endast var bosatt av kvinnor. Det finns däremot en pojke som är född och uppväxt i byn. Eftersom byn är endast bosatt av kvinnor händer det sig att folk i Kenya tar fördel av det och rånar dem eller värre.

Det man vill göra i Indien och Kenya är att hjälpa dem ut ur fattigdom och att man ser till att utbildning finns till barnen som är annars tvingade till prostitution. Jag la även märke till att det var inte endast journalister som var ute och filmade den här dokumentären. Man tog även med kända skådespelare från USA, dem är säkert för orsaken och är aktivt med och hjälper. I dokumentären tog man även med små klipp på folk ifrån olika organisationer i from av intervjuer.

Dokumentären är i sinnerhet hur livet ser ut för kvinnan i Indien samt Kenya. Hur unga flickors liv blir bestämt för en, ifall man ska bli bortgift, prostituerad m.m. Det visas hur män inte ställer upp för familjen eller medverkar för familjens bästa. Man ser att det är en enorm skillnad mellan man och kvinna när man pratar jämnställdheten. Det syns tydligt att män har mer makt och att det är ett definitivt patriarkalt samhälle dem kvinnorna bor i.

Ett sätt att få en förändring i Indien och Kenya är att få folk mer uppmärksamma på problemet, att på något sätt sprida det hela. Ett sätt vore genom denna dokumentär då man får en realistisks syn på hur det faktiskt står till i Indien samt Kenya.

Emelie - Kvinnornas situtation i Indien och Kenya

 Arbetsuppgift: Kvinnornas situation i Indien och Kenya

I dessa länder har kvinnorna inte någon makt över sin kropp.
I Indien så föds man in till ett kast och kan inte lämna det. De unga tjejerna tvingas hoppas skolan och riskerar att bli prostituerade pga. de inte har ekonomin till att ta hand om barnen. I värsta fall så blir de bortsålda.

I Kenya så är det svårt att skapa företag pga de kriminella. Tack vare Jamii Bora har kvinnorna vågat starta egna företag genom att ta mikrolån för att kunna försörja sig.
Männen bryr sig inte om barnen utan låter kvinnorna ta hand om dem och försörja dem. Männen köper lyxvaror åt sig själva som exempelvis läsk och yoghurt, medan kvinnorna köper mjölk till barnen.
Mödrarna är nyckeln till att ta sina familjer ut ur fattigdom. De spenderar vartenda öra på sina barn för att de ska ha det bra. Forskare som kommer dit observerar kvinnorna och säger att inget har förändrats, men det dem inte ser är att barnen har nu fått chansen att gå i skolan. Det klassas som rik för mödrarna, att ens barn får utbildning.

Det skapades en ”fristad” för kvinnor i en liten by, där de inte blir misshandlade, våldtagna, torterade och utnyttjade. En Samburukvinna saknar rättigheter. Deras män kan döda dem utan att ta några konsekvenser. Männen tvingas nästan att slå sina fruar, det ligger i deras kultur och det ser fel ut om de inte gör det.
Denna fristad startades med 15 kvinnor, och idag är det mer än 100 anslutna.  Män är inte tillåtna på denna plats, just därför så har tjejer kommit och gått eftersom de vill träffa män.

Om en Samburukvinna blir gravid innan hon omskärs då måste barnet dö för att barnet ses då inte som heligt.
Kvinnorna här vill själva kunna välja sina män, de vill kunna äga mark, gå i skolan, inte bli omskurna, vara med och fatta beslut.
De vill bli ledare och delta i politiken.

70% av världens fattiga är kvinnor. Som Roshaneh Zafer säger så måste kvinnorna spela en central roll för att fattigdomen i världen ska minska.
Ekonomisk egenmakt betyder allt i tredje världen. Kvinnor måste få möjligheten att tjäna egna pengar och försörja sig.
Denna dokumentär har visat hur kvinnor behandlas på dessa 2 platser, men det betyder inte att det inte sker någon annanstans. Män måste börja ta ansvar och ta ställning för vad som är rätt. Det är inte rätt att kvinnor behandlas på det här sättet. Män måste börja stötta kvinnligt ledarskap.
Det patriarkat samhället vi lever i är inte okej. Diskrimineringen som kvinnor får ta varje dag är inte okej. Detta patriarkat samhälle som vi lever i måste ta ett slut, vi måste värdesätta kvinnorna som tar hand om oss och gör allt för att vi ska lyckas och ha det bra.

Zeynep Akcay: Kvinnors liv och möjligheter i Indien och Kenya

Filmen vi tittade på under gårdagens lektion är den fjärde och den sista delen i en serie som heter ”Kvinnors liv och möjligheter”. Journalisterna Nicholas Kristof och Sheryl WuDunn tillsammans med kända skådespelare granskar kvinnors situation i Kenya och Indien. Filmen handlar om kampen för kvinnors rättigheter och att utbildning är räddning ur fattigdom.

Männen i Kenya misshandlar sina fruar för att de tycker att de har makten att slå en kvinna som exempelvis för att hon inte har en inkomst. Det är kvinnorna som försörjer hemmet och sina barn inte männen och på så sätt blir mannen lugnare.

I Kenya får Kristof sällskap av Olivia Wilde då de träffar en kvinna som heter Rebecka och hon har grundat en by i Kenya där kvinnorna som har blivit misshandlade lever där i fred och försörjer sig själva. I denna by så är det bara kvinnor och barn som lever där samt att kvinnor lär sig hur de kan starta sitt eget företag och med hjälp av mikrolån (när beloppet är väldigt liten) kan de starta sitt eget företag och försörja hemmet. Kvinnorna har även byggt en skola där barnen kan gå till skolan och utbilda sig. Kvinnorna betalar för utbildningen och maten för att försörja hela hemmet. Medan männen köper lyxvaror som till exempel läsk, alkohol osv med de pengarna de tjänar och om de inte jobbar så tvingar de sin fru att ge pengar.

Männen i Kenya kan misshandla eller till och med döda en kvinna utan att få straff eftersom de tycker att de har den makten för att kunna göra det och ser inger fel med det. som exempelvis Rebecka som är grundaren till byn berättar att hennes man inte slog henne men mannens vänner och familj hade sagt att de kunde göra det istället för honom. Då de slog henne så att hon nästan förlorade synen och att efter händelsen så hade hennes man börjat slå henne.

De allra flesta kvinnor i Afrika är könstympade som till exempel den 19-årige kvinnan som blev gravid och hade fått barn, men man ville döda barnet eftersom barnen inte var helig för att mamman inte var könstympad och då rymde hon till byn och där bor både hon och barnet säkra. Könstympning betyder att ” I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort. En annan variant är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål. Den grövsta formen av könsstympning är så kallad infibulation, vilket innebär att både klitoris och de inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast en millimeterstor öppning, där urin och menstruationsblod ska passera.” ¹

I Indien träffar Kristof och skådespelaren America Ferrara fattiga kvinnor som blir tvingade till prostitution för att kunna försörja sig. I Indien så blir kvinnorna tvungna till att prostituera sig eller bli bort gift i ung ålder som till exempel Monisha. Monishas mamma är prostituerad och vill att Monisha ska tillbaka till hembyn och det är en stor risk till hon blir och prostituerad. Monisha är den första personen i familjen som går i skolan och Monishas farfar vill att hon ska kommer tillbaka till byn så att han kan gifta bort henne eller sälja henne.

Anledningen till att mödrarna inte vill att deras döttrar ska gå till skolan är för att de är oroliga över att deras barn ska se ner på dem och det är därför vissa mödrar inte låter sina barn att gå i skolan eller någon annan ska ta hand om dem och det är därför de väljer och tvingar sina döttrar att bli prostituerade.

Sammanfattningsvis är kvinnorna i de två länderna är förtryckta av män, de har nästan inga rättigheter alls. Kvinnor i dessa länder bli tvingade till att göra saker som de inte vill såsom att bli prostituerad, att flickor inte får gå till skolan för att de blir tvingade till att bli prostituerad eller bortgift och att kvinnor blir slagen av män. Det vi skulle kunna göra är att hjälpa de genom att skänka pengar till organisationer som hjälper dessa kvinnor så att barnen kan gå i skolan och utbilda sig och sedan förändra kulturen eller det struktur de har.

https://unicef.se/fakta/kvinnlig-konsstympning

George Chamoon: Kvinnornas situation i Indien och Kenya

Här är min uppgift! 

https://drive.google.com/file/d/0B4vX0pw-8cP8dXV2THN3UFZCbTA/view?usp=sharing

Rabia: Kvinnornas situation och möjligheter i Indien och Kenya

Kvinnors liv och möjligheter i Indien och Kenya

Följande film handlar om kvinnor som blir prostituerade av olika anledningar. En grupp aktörer besöker dessa prostituerade kvinnor i Indien och Kenya för att hjälpa de. Där dessa kvinnor inte har rätt till sin kropp och är tvingade att prostituera sig av olika skälar, exempelvis en kvinna har sålt sig för 5 kronor mellan år 1994 till 1998 och blev smittad av hiv på grund av det.
Från början av filmen berättade de om en ung tjej som heter Monisha som bor i Indien och som var nära på att bli prostituerad av hennes morfar som levde på hans frus inkomst, alltså varför skulle han inte då kunna leva på Monisha genom att sälja henne.
Skolans rektor och en amerikans skådespelare försöker hjälpa Monisha för att hon inte skall gå igenom prostitution.

I Kenya har ekonomin större roll för kvinnan speciellt om man är självständig eftersom om man har bra inkomst som kvinna behandlas man på ett bra sätt men det beror på exempelvis i filmen intervjuade de en kvinna som heter Mary och de frågade henne är det du som försörjer familjen och då sa hon ja, men hennes man arbetade inte utan slösade pengarna på öl och ibland slog han henne för att få pengar men hon vägrade ge.

Sedan berättade de om en grupp kvinnor som har skaffat en plats för att bara kvinnor skall bo där i lugn och ro så att de slipper det dåliga som händer i byn. Så att de kan uppfylla deras dröm, alltså allt bygger på ekonomiskt makt. Från början bestod gruppen av 10 personer men sedan blev de allt fler ca 60 personer.
Ställer där dessa kvinnor bodde i fanns det en tjej som nyligen hade fött ett barn, hon var 19 år gammal och kom till platset för att slippa det dåliga från hennes pappa som ville omskära henne vilket hon vägrade på.

Slutligen kan vi konstatera att när en kvinna får chansen att starta ett eget företag och kan försörja familjen förändras hela dynamiken för exempelvis hushållet, omgivningen och för hela samhället. Såsom en man säger i slutet av dokumentären att ”om vi ska få en förändring så måste vi män ta ställning, för makten åt kvinnor”. Vi måste alltså förstå hur viktigt det är med dessa frågor och sätta de i fokus. Låt oss skaffa en bättre värld!

Steven Ischou - Kvinnors liv och möjligheter

Här är mitt material:

https://drive.google.com/file/d/0Bzs0WG_1G_R5aHE5SGNYUkVsbGs/view?usp=sharing

Strattis RS: Kvinnornas liv och möjligheter i Indien och Kenya

Kvinnornas situation i Kenya och Indien. (Kvinnornas liv och möjligheter). Strattis RS

Filmen vi såg angående Kvinnornas liv i Kenya och Indien var väldigt tragisk och jobbig att se på då man såg hur kvinnor har det i vissa länder.  När man funderar på kvinnofrågan så är den inte så allvarlig i tillexempel Sverige då kvinnor ändå har ett arbete och inte blir förtryckta öppet.

Skillnaden mellan kvinnorna i Sverige och i Kenya är att förtrycket och kränkningarna sker öppet i Kenya och som värst anses som normalt i deras samhälle. Det är tragiskt att se hur ett samhälle kan ha en struktur som är patriarkaliskt i en så hög grad att kvinnorna nedvärderas och till och med blir utsatta för våld ifrån deras egna män. I Kenya är det så att kvinnorna till och med inte äger sina egna kroppar utan deras kroppar ägs utav männen som leder till prostitution. Tjejerna som går i skolan tvingas hoppa av och flytta som vi såg till en annan by för att bli en arbetare. När man frågade en kvinna som var prostituerad så sa hon att hon fick 5 kr motsvarande svenska kronor för ett ligg. När man kollade på en kiosk som fanns i byn så var det bara männen som köpte de ”lyxiga” varorna som läsk mm medan kvinnorna enbart köpte mjölk till sina barn. Som många undrar så är det ifall man kunde leva sig ur och försöka byta yrke inom familjen när ett nytt barn föds. När ett nytt barn föds så hamnar barnet automatiskt i en struktur och i samma yrke som respektive barns mamma hade som kunde varit prostitution man ärvde alltså yrkena.

Men vad kan man göra i ett sådant samhälle som är styrt på ett väldigt patriarkalt samhälle? Jo det man måste börja med att ta upp är att männen måste ta ett större ansvar och ta hand om sin familj och att vara tillsammans för att bygga upp en stark ekonomi inom familj. Om männen som vi då sätt lämnar sin fru när de får barn så kan det inte ske någon utveckling då mamman kommer ha det svårt att bygga upp en ekonomi alltså att jobba och ta hand om sina barn samtidigt. Ifall inte frågan om männen går ihop så kan man ta en annan åtgärd som man såg som de tillslut gjorde det jag menar är då byn som bra bestod utav kvinnor. Byn skapades för en ljusare framtid för kvinnorna utan våld och hot emot kvinnorna där de började arbeta och stå på sina egna ben när vi pratar ur ett ekonomiskt perspektiv. Målet med byn var ju till första hand att skapa ett kvinnosamhälle och skapa ett lugn hos kvinnorna och ge de ett självförtroende att de kan skapa en framtid tillsammans utan behovet utav männen. Det som beskrevs var även att deras syfte var att få kvinnor att öppna små företag och sedan leva på detta och försörja sina familjer.

Mina egna synpunkter på åtgärderna är till och börja med inte bra eftersom att jag anser att familjen måste höra ihop och bygga upp något tillsammans eftersom att ifall man kollar på de två åtgärder jag tog upp ovan så är de kortsiktiga en lösning på problemet i sin helhet. Visst en del har det bra medan andra fortfarande har det dåligt och utsätts för hot och våld. Nyckeln till framgång i detta fall är utbildning och en fungerande samhällsordning med skola, sjukhus mm för att kunna föra befolkningen framåt med framgångar och för att utvecklas samhället och till slut ändra på strukturen i samhället och bilda ett jämlikt samhälle. Utvecklingens nyckel är kunskap med kunskap kan människor utvecklas och mogna och inse att kvinnor faktiskt är en människa så som männen och skall kunna ha samma möjligheter som männen.

Det görs inte som man såg i filmen om en förändring i samhället för att ge kvinnorna en större makt eftersom man då har en sådan struktur i samhället som man anser är rätt för att man inte har utbildade människor som inte vet hur ett samhälle skall se ut och styras. Samhället måste börja industrialiseras och utvecklas så att nya jobb skapas tillexempel med olika affärer, bygg, polis mm. På detta sätt kan kvinnorna utbilada sig och skaffa sig ett jobb och kunna försörja sig själv och sin familj utan att hon har någon man som slår henne för att hon inte har ett arbete. Ansvaret ligger hos staten eftersom att staten måste bygga upp ett samhälle med en planerad ekonomi och jobb åt alla människor och inte bara leva som de gör och blunda för den fattigdom som finns. När man kollar på vårt samhälle så finns det även brister här som man då ser med kvinnofrågan om arbeten och löner mm så det måste ske en global förändring på kvinnofrågan och kvinnosynen.

Sammanfattning: I Indien och Kenya är detta förtryck numera en vardag eftersom att samhället är uppbyggt på detta sätt att männen styr så människorna där upplever inte detta på så hög som vi reagerar på eftersom vår struktur här i Sverige säger att kvinnor är lika mycket värda som män. Jag anser att lösningen som sagt är utbildning som leder till att kvinnor kan få arbeten och en egen ekonomi för att stabilisera sig och på så sätt vara oberoende utav männen. Om kvinnor tar del utav ekonomin så kommer de att bilda upp större förmögenheter som kan leda till att männen börjar se att kvinnor kan bygga upp något på egna ben. Alltså kvinnor behöver egenmakt och möjligheten att gå i skolan och utbilda sig.

Strattis Kalpakidis Palmgren.

Ismael Avila - Kvinnornas situation i Indien och Kenya

Kvinnornas situation i Indien och Kenya

I filmen presenteras förtrycket gentemot kvinnor i Indien och Kenya. Kvinnor som slåss för jämställdhet och kvinnors frihet är med i filmen och man tar upp olika problem inom båda samhällen som ledde till förtrycket.

Filmen börjar med att visa Indiens städer och slum. Man börjar prata om en viss persons (Urmis) engagemang för att vilja hjälpa unga flickor med att utbilda sig. Konflikten som Urmi upplever är att en av hennes elevers föräldrar har begärt att deras dotter ska åka tillbaka till familjen, då flickan bodde i skolan. Urmi är oroad över vad som kommer hända med flickan ifall hon åker tillbaka eftersom att kvinnorna i hennes släkt har varit prostituerade. Urmi är inte säker på att flickans föräldrar kommer kunna hindra henne från att bli prostituerad ifall hon återförenas med sin familj, och då anser Urmi att flickan borde stanna kvar i skolan för en utbildning, som då kan leda till en bättre slags försörjning än prostitution.

I det andra landet som presenteras i filmen, Kenya, så börjar man tala om att kvinnornas förtryck är våldsamt. I vissa stammar är det nästintill tillåtet för män att mörda sina kvinnor. Det näst största problemet med kvinnoförtrycket i Kenya är att kvinnor har hand om familjens ekonomi, medan männen oftast är beroende av kvinnornas tillåtelse till åtkomsten av familjens ekonomi. Männen har dock inte en skyldighet att ta ansvar för sina ungar som då leder till att kvinnorna har fullt ansvar att försörja barnen.

En kvinna hittade en lösning för att hjälpa kvinnorna att undgå förtrycket från männen: hon hade skapat en kvinnlig by. Det fanns fortfarande män som trakasserade kvinnorna i byn eftersom att de ansåg att det var en hemsk grej att göra mot Kenyas samhälle. I denna by kunde kvinnorna känna sig som kvinnor då deras kroppar och identitet var helt fria.

I Kenya såg man att kvinnor var viktiga för ekonomin, men man fortsatte att förtrycka dem. Det handlade mer än bara om ekonomiska skäl, det handlade om kulturella skäl. De hade levt så länge efter en kultur där man ansåg att kvinnor ska vara förtryckta av män och orsakerna till förtrycket var inte mer än bara vaga och ogiltiga argument som ”du är hans fru, du ska bli slagen”.

I Indien ansåg man att kvinnors utbildning var den viktigaste faktorn till kvinnornas frigörelse, då förtrycket var på grund av att kvinnor inte hade många livsmöjligheter på grund av brist på utbildning. I Kenya ansåg man att kvinnors ekonomiska potential är det som leder till samma frigörelse även om kvinnorna var oftast de som hade den ekonomiska makten, men man ansåg att fattigdomen var den största faktorn till allt elände som hände kvinnor. Feministerna vill erbjuda mikrolån åt kvinnor så att de sakta men säkert kan stärka sin ekonomiska situation i landet och på så sätt visa förtryckarna att kvinnor kan hantera sig själva och att de kan bli starkare än patriarkatet.

I mina ögon så verkar lösningarna verkar vara liberalfeministiska, då båda lösningar bygger på att kvinnorna ska kunna få mer möjligheter till ett friare liv med mindre hinder genom att deras värde stärks till samma nivå som männens och att båda kan ge ett resultat för kvinnor att tjäna mer pengar. Jag förstår varför man skulle vilja införa liberalfeministiska lösningar i båda länderna, då Kenya är ett fattigt land och båda länderna har en stark kultur som är uppbyggd av religiösa grunder. En ekonomisk utveckling erbjuder den växande ekonomin som ett substitut mot den strikta kulturen. Kastsystemet i Indien skulle inte vara lika sträng mot de som tillhör den lägst positionerade kasten i systemet eftersom att det skulle finnas pengar även för de fattigaste, vilket skulle försvaga skillnaderna mellan rika och fattiga i landet. I Kenya skulle samma sak hända, ekonomin får större betydelse än kulturen och förtrycket som kommer från kulturen skulle då bli allt mer mildare och kanske till och med försvinna.

Helena Mardiny: Kvinnornas liv och möjligheter i Indien och Kenya

I det sista avsnittet av ”kvinnors liv och möjligheter” har vi bevittnat de mörkaste delarna av kvinnoförtryck i världen, som utspelar sig i Kenya & Indien. Dessa kvinnoförtryck skiljer sig lite ifrån varandra då de har olika utsattheter i samhället; och det är nästan pinsamt att utrycka sig som svensk kvinna om utsattheten i vårt samhälle och den miljön vi lever i – efter att ha sett detta avsnitt.

I Kenya fick vi se kvinnor jobba och slita hela dagen, i olika branscher men alla med ett och samma mål – att få deras barns skolgång betald. Alla dessa kvinnor sade: ”bara mina barn får ett bättre liv än mig, då har jag lyckats, det är mitt ända mål, det är de jag kämpar för”. De berättade alla hur de blivit slagna av sina män för att det kulturellt sätt ska gå till så.

En av kvinnorna berättade att hon aldrig hade fått stryk av sin man, och de gjorde att hans familj började ifrågasätta hans roll som mannen i huset, detta ledde till att hans bröder istället började slå hans hustru och de fick henne att fly långt därifrån till hennes familj. Familjen tvingade sedan henne att gå tillbaka till sin man för att de ingår i dess kultur att kvinnan blir slagen, och att de är hennes uppgift. När kvinnan åkte tillbaka fick hon så mycket stryk av sin svåger att hon var nära på att mista synen, han ville klösa ut ögonen på henne. Hon berättade hur hela hans familj slog henne; mamman, systrarna, bröderna osv. Därefter började även hennes man att slå henne.

En annan kvinna berättade om hennes mamma som var döende så hon var tvungen att lämna sitt hem med man och 2barn i 3 veckor och när hon kom tillbaka var han gift med någon annan. Hon stod ut med de hela i någon månad sedan valde hon att prostituera sig för att kunna försörja barnen som ensamstående mamma. I prostetutionen tjärnade hon 5 svenska kronor per ligg. Med allt sparande i 4 år kunde hon tillslut ta ett mikrolån, alltså ett litet lån på några tusenlappar – som hon öppna sitt egna företag med och försörjde sig och sina barn på det. Idag har hon betalat skolgång åt 4 barn (1500kr/skolår/person) – som beskrivs vara hennes livsmål.

Forskare säger att kvinnor är den ekonomiska källan i Kenya, de har drivkraften till förändring, de vill bli en del i samhället och de vill gå framåt men, det patriarkala samhället alltså manssamhället har dragit dem tillbaka, så pass mycket att en grupp kvinnor på ca 150 personer har flyttat till en by och bildat en egen stad där kvinnor är fria. Där bestämmer ingen över dem, där får de sjunga ut sin glädje med vagina låten och vara stolta kvinnor. Där är inte omskärelse/könsstrypning tillåtet, eller hedersmord osv. där är du fri att leva som människa. Det finns även pojkar som är uppväxta där i den miljön som får chansen till utbildning lika mycket som flickor, där lär de sig att respektera sina kvinnor såsom kvinnorna respekterar sina män – där lär de sig om ett jämställdsamhälle.

I Indien ser situationen lite annorlunda ut. Där har de flesta inte råd med skolgång, de prostituerar sig för att få tillgång till mat och andra grundläggande behov, de har en trosuppfattning om att man föds in i ett kastsystem – där du föds in i den rollen din mamma var och din mamma föddes in i rollen hennes mamma var osv.

Vi fick lära känna den lilla flickan Monischa som skulle tas ifrån skola och vänner i staden och flytta tillbaka med sin familj till byn. I byn väntar hennes morfar på att familjen ska komma; men hemma i staden vädjar berörande, till Monischas föräldrar – för dem vet vad som väntar i byn. Monischa som är väldigt ung kan säljas för en väldigt fin summa och den risken är väldigt hög. Prostitution eller kvinnohandel kommer alltid att finnas om de ska leva efter ett kastsystem.

Mina egna reflektioner kring detta är att jag SKÄMS. Jag skäms över att klaga att jag inte har samma lön som min manliga kollega, jag skäms över att han får möjligheten till jobbet för att han anses starkare än mig, och framförallt skäms jag för att vi jämt och ständigt klagar över vårt odugliga liv som kvinnor. Om kvinnors förtryck i hela världen såg ut som här i Sverige då skulle jag skratta mig lycklig. För det var bortom hjärtskärande att se på detta avsnitt och kolla vad kvinnor går med om. NEJ Gudrun Schyman vi har inga problem med kvinnosynen i Sverige, kolla runt i vår värld och ta ställning på en mer behövande plats – för så som jag ser det har vi det jätte bra jämfört med dessa platser. Tack för våra kvinnor tidigare i historien som har stått upp för oss svenska kvinnor idag och gjort det möjligt att inte ha samma samhällssyn som andra länder och tack våra män som behandlar oss som människor men också som kvinnor – för det är de vi är? Men fy på oss alla som ser på medan vår omvärld fortfarande har dessa hemskheter, att vi tillåter detta ske år 2016 – det är det jag skäms över som allra mest.

Yaren Ciftci: Kvinnornas situation i Indien och Kenya

De flesta kriserna i världen är skapade av män medan offren är kvinnor. Vi lever i en patriarkal värld och ett patriarkalt samhälle där man anser mannen är överordnad kvinnan. Kvinnor ses som i förbrukningsvaror och det är ofta de som får lida mest. Länder bland annat i Indien och Kenya även fast man inte vill bli prostituerad så blir man tvungen för att försörja sin familj.

Många mammor blir prostituerade och gör vad som helst för att sina barn ska få gå i skolan och få en bra utbildning. De tjänar inte mycket på det men det är enda lösningen för att kunna försörja sina barn. Papporna bryr bara om sig själv och gör inget för att försörja sin familj därför även fast kvinnor inte vill bli det blir de tvungna att bli prostituerad.

Kvinnor vill ha rätten att själva välja män, de vill gå till skolan, vill ses jämlika och äga sina egna mark och vill inte bli stympade längre, de vill ha makt. Många elever i skolan är mycket duktiga men riskerar att hamna i prostitution. Många kvinnor i släkten tillhör en subkast för prostituerade. Alla kvinnor som föds i släkten har sin framtid utstakad. Inom subkasten tvingas generation efter generation till prostitution och därför vill journalisterna och även många andra i världen som feminister vill sätta stopp för det här. Eftersom det tvingas genaration efter generation till prostitution även fast man inte vill bli det slutar man som det för det här har pågåtts hela tiden i Kenya.

Barnen i Kenya vill lyckas med allt de tar för i livet och vill försörja sin mamma. Mödrarna är rädda om sina barn för när de väl har utbildat sig så tror de att de kommer överge de.  I Kenya blir många kvinnor bortgifta, bortsålda för att familjen ska kunna försörja sig själva. I en familj brukar mannen slå sin hustru om hon inte kommer hem med pengar/inkomst därför är det alltid kvinnan som jobbar och de lägger hela sin lön på barnen för att de ska få mat, mjölk och utbildning. De flesta männen som bara bryr om sig själv köper bara lyxvaror till sig själv. Ibland slår de också kvinnorna för de inte kan köpa alkohol men när kvinnan hämtar hem pengarna så tar mannen hela lönen och köper alkohol.

Kvinnor i Kenya som är prostituerad tjänar 50 shilling varje dag och skolavgiften ligger på 15 000 shilling. När man inte har råd och tillräckligt med pengar för skolavgiften brukar man fasta och äter bara frukost och middag. Deras kultur i Kenya säger att det är inget fel på att slå sin fru och man anser att det är en rättighet. En kvinna i Kenya rymde för att inte bli slagen och hon rymde till sina föräldrar men de skickade henne tillbaka och sa att det är hennes lott att bli slagen för att hon är gift och hennes man har rätt att slå henne.

I Kenya börjar man starta kvinnobyar där kvinnor stöttar varandra och där män inte är tillåtna att få vara. I Indien är det samma sak att kvinnorna blir bortgifta för att familjen ska kunna försörja sig själva. Kvinnor är starkast tillsammans och därför försöker man komma på lösningar tillsammans så som kvinnorna i kvinnobyar i Kenya. De håller sig till varandra för att vara starka och för att visa att de inte är ensamma och att de inte behöver män för att kunna överleva. De behöver inte bli bortgifta, de behöver inte bli prostituerad utan de kan vara starkare tillsammans och det är ingen som kan sätta stopp på det här utan det är vi som ska sätta stopp på det här.

Sammanfattningsvis i länder som Kenya och Indien anses inte kvinnor som människor utan man ser de som slavar. De utsätts varje dag av hemska händelser så som att bli prostituerad, bli slagen, får inte gå i skolan och blir bortgift/bortsåld. Kvinnorna med tiden börjar protestera och börjar flytta till byar där det bara är kvinnor och tillsammans försöker de komma på lösningar och göra större förändringar. Det är inte bara fattiga länder som bör komma på lösningar utan alla länder bör ta hänsyn och hjälpa till genom att protestera, åka till dessa fattiga länder och hjälpa de, man kan till exempel skänka pengar, kläder och försöka ändra på kulturen de har.