Yaren Ciftci: Kvinnornas situation i Indien och Kenya

De flesta kriserna i världen är skapade av män medan offren är kvinnor. Vi lever i en patriarkal värld och ett patriarkalt samhälle där man anser mannen är överordnad kvinnan. Kvinnor ses som i förbrukningsvaror och det är ofta de som får lida mest. Länder bland annat i Indien och Kenya även fast man inte vill bli prostituerad så blir man tvungen för att försörja sin familj.

Många mammor blir prostituerade och gör vad som helst för att sina barn ska få gå i skolan och få en bra utbildning. De tjänar inte mycket på det men det är enda lösningen för att kunna försörja sina barn. Papporna bryr bara om sig själv och gör inget för att försörja sin familj därför även fast kvinnor inte vill bli det blir de tvungna att bli prostituerad.

Kvinnor vill ha rätten att själva välja män, de vill gå till skolan, vill ses jämlika och äga sina egna mark och vill inte bli stympade längre, de vill ha makt. Många elever i skolan är mycket duktiga men riskerar att hamna i prostitution. Många kvinnor i släkten tillhör en subkast för prostituerade. Alla kvinnor som föds i släkten har sin framtid utstakad. Inom subkasten tvingas generation efter generation till prostitution och därför vill journalisterna och även många andra i världen som feminister vill sätta stopp för det här. Eftersom det tvingas genaration efter generation till prostitution även fast man inte vill bli det slutar man som det för det här har pågåtts hela tiden i Kenya.

Barnen i Kenya vill lyckas med allt de tar för i livet och vill försörja sin mamma. Mödrarna är rädda om sina barn för när de väl har utbildat sig så tror de att de kommer överge de.  I Kenya blir många kvinnor bortgifta, bortsålda för att familjen ska kunna försörja sig själva. I en familj brukar mannen slå sin hustru om hon inte kommer hem med pengar/inkomst därför är det alltid kvinnan som jobbar och de lägger hela sin lön på barnen för att de ska få mat, mjölk och utbildning. De flesta männen som bara bryr om sig själv köper bara lyxvaror till sig själv. Ibland slår de också kvinnorna för de inte kan köpa alkohol men när kvinnan hämtar hem pengarna så tar mannen hela lönen och köper alkohol.

Kvinnor i Kenya som är prostituerad tjänar 50 shilling varje dag och skolavgiften ligger på 15 000 shilling. När man inte har råd och tillräckligt med pengar för skolavgiften brukar man fasta och äter bara frukost och middag. Deras kultur i Kenya säger att det är inget fel på att slå sin fru och man anser att det är en rättighet. En kvinna i Kenya rymde för att inte bli slagen och hon rymde till sina föräldrar men de skickade henne tillbaka och sa att det är hennes lott att bli slagen för att hon är gift och hennes man har rätt att slå henne.

I Kenya börjar man starta kvinnobyar där kvinnor stöttar varandra och där män inte är tillåtna att få vara. I Indien är det samma sak att kvinnorna blir bortgifta för att familjen ska kunna försörja sig själva. Kvinnor är starkast tillsammans och därför försöker man komma på lösningar tillsammans så som kvinnorna i kvinnobyar i Kenya. De håller sig till varandra för att vara starka och för att visa att de inte är ensamma och att de inte behöver män för att kunna överleva. De behöver inte bli bortgifta, de behöver inte bli prostituerad utan de kan vara starkare tillsammans och det är ingen som kan sätta stopp på det här utan det är vi som ska sätta stopp på det här.

Sammanfattningsvis i länder som Kenya och Indien anses inte kvinnor som människor utan man ser de som slavar. De utsätts varje dag av hemska händelser så som att bli prostituerad, bli slagen, får inte gå i skolan och blir bortgift/bortsåld. Kvinnorna med tiden börjar protestera och börjar flytta till byar där det bara är kvinnor och tillsammans försöker de komma på lösningar och göra större förändringar. Det är inte bara fattiga länder som bör komma på lösningar utan alla länder bör ta hänsyn och hjälpa till genom att protestera, åka till dessa fattiga länder och hjälpa de, man kan till exempel skänka pengar, kläder och försöka ändra på kulturen de har.