Esme Peker: Kvinnornas liv och möjligheter i Indien och Kenya

Dokumentären tar oss till platser där det historiskt sett har förekommit våld riktat mot kvinnor. De ger även berättelserna i ”Halva himlen” ett ansikte.

Kvinnor har nästan aldrig haft sina rättigheter. I flera olika länder som t.ex. Indien tvingas fler kvinnor att prostituera sig för att kunna försörja sig och familjen. Men även för att barnen ska gå i skolan och utbilda sig. Att barnen går i skolan betyder allt för dem. De flesta barn, främst tjejer, tvingas att hoppa av och flytta till hembyn för att jobba eller prostituera sig.

Nicholas Kristof, journalisten, granskar tillsammans med kända skådespelare kvinnors situation i olika länder. Det första landet som vi ska ta ett titt på är Indien. Monisha kom till New Light när hon var fem år gammal och har varit där nu i 5 år. Hennes mamma Swapna är prostituerad. Kvinnorna i Monishas släkt tillhör en subkast för prostituerade. Monishas familj skulle flytta tillbaka till hembyn och hon måste också det vilket inte är något bra eftersom att hon riskerar nu att hamna i prostitution.

Kenya är fortfarande ett fattigt land. Mikrofinansiering har fått kritik i vissa delar av världen. Mikrofinans handlar om att ge möjligheter till sparande, lån, försäkringar till fattiga människor som inte är välkomna hos de traditionella bankerna. Jamii Bora startade med 50 kvinnliga tiggare men nu har de tusentals medlemmar över hela Kenya.

Oftast är det kvinnan som försörjer barnen. Här handlar det om att ifall mannen jobbar ensam i familjen och frun inte arbetar så blir hon oftast slagen därför att männen måste klara av det på egen hand och blir arga. Ifall kvinnan arbetar och tjänar pengar så blir de inte slagna. Ett exempel från dokumentären är att en kvinna, Rebecca Lolosoli som grundade Umoja, arbetade och blev inte slagen och för att hon var väldigt sträng.

Kvinnan tjänar pengar och försörjer familjen och sköter hushållet. Kvinnorna lägger hela sin lön på barnen för mat och utbildning. De vill att deras barn ska gå i skolan och bli utbildade och gör det bästa för barnen medan männen inte alls gör det. De berättade även i dokumentären att det är män som köper läsk och kvinnor köper mjölk till barnen. Männen köper lyxvaror.

Rebecca Lolosoli grundade Umoja, en kvinnoby för kvinnor ur Samburustammen.
De tillverkar traditionella pannband, halsband och armband som de säljer till turister. Hon grundade kvinnobyn därför att hon ansåg att kvinnor inte skulle behöva bli misshandlade, våldtagna och torterade.

Det man nu bör göra för att kvinnor ska få möjlighet till ett bättre liv och människors möjlighet att uppnå ett bättre samhälle är att män ska ta ställning för det som är rätt dvs. makten åt kvinnorna. Stötta kvinnligt ledarskap på alla samhällsplan, i hemmet, på jobbet samt inom det politiska systemet.

”Ingen människa borde behöva sälja sin kropp för att överleva”