I det sista avsnittet
av ”kvinnors liv och möjligheter” har vi bevittnat de mörkaste delarna av kvinnoförtryck
i världen, som utspelar sig i Kenya & Indien. Dessa kvinnoförtryck skiljer
sig lite ifrån varandra då de har olika utsattheter i samhället; och det är
nästan pinsamt att utrycka sig som svensk kvinna om utsattheten i vårt samhälle
och den miljön vi lever i – efter att ha sett detta avsnitt.
I Kenya fick vi se
kvinnor jobba och slita hela dagen, i olika branscher men alla med ett och samma
mål – att få deras barns skolgång betald. Alla dessa kvinnor sade: ”bara mina
barn får ett bättre liv än mig, då har jag lyckats, det är mitt ända mål, det
är de jag kämpar för”. De berättade alla hur de blivit slagna av sina män för
att det kulturellt sätt ska gå till så.
En av kvinnorna
berättade att hon aldrig hade fått stryk av sin man, och de gjorde att hans
familj började ifrågasätta hans roll som mannen i huset, detta ledde till att
hans bröder istället började slå hans hustru och de fick henne att fly långt
därifrån till hennes familj. Familjen tvingade sedan henne att gå tillbaka till
sin man för att de ingår i dess kultur att kvinnan blir slagen, och att de är
hennes uppgift. När kvinnan åkte tillbaka fick hon så mycket stryk av sin
svåger att hon var nära på att mista synen, han ville klösa ut ögonen på henne.
Hon berättade hur hela hans familj slog henne; mamman, systrarna, bröderna osv.
Därefter började även hennes man att slå henne.
En annan kvinna berättade
om hennes mamma som var döende så hon var tvungen att lämna sitt hem med man
och 2barn i 3 veckor och när hon kom tillbaka var han gift med någon annan. Hon
stod ut med de hela i någon månad sedan valde hon att prostituera sig för att
kunna försörja barnen som ensamstående mamma. I prostetutionen tjärnade hon 5
svenska kronor per ligg. Med allt sparande i 4 år kunde hon tillslut ta ett
mikrolån, alltså ett litet lån på några tusenlappar – som hon öppna sitt egna
företag med och försörjde sig och sina barn på det. Idag har hon betalat
skolgång åt 4 barn (1500kr/skolår/person) – som beskrivs vara hennes livsmål.
Forskare säger att
kvinnor är den ekonomiska källan i Kenya, de har drivkraften till förändring,
de vill bli en del i samhället och de vill gå framåt men, det patriarkala
samhället alltså manssamhället har dragit dem tillbaka, så pass mycket att en
grupp kvinnor på ca 150 personer har flyttat till en by och bildat en egen stad
där kvinnor är fria. Där bestämmer ingen över dem, där får de sjunga ut sin
glädje med vagina låten och vara stolta kvinnor. Där är inte omskärelse/könsstrypning
tillåtet, eller hedersmord osv. där är du fri att leva som människa. Det finns
även pojkar som är uppväxta där i den miljön som får chansen till utbildning
lika mycket som flickor, där lär de sig att respektera sina kvinnor såsom
kvinnorna respekterar sina män – där lär de sig om ett jämställdsamhälle.
I Indien ser
situationen lite annorlunda ut. Där har de flesta inte råd med skolgång, de
prostituerar sig för att få tillgång till mat och andra grundläggande behov, de
har en trosuppfattning om att man föds in i ett kastsystem – där du föds in i
den rollen din mamma var och din mamma föddes in i rollen hennes mamma var osv.
Vi fick lära känna den
lilla flickan Monischa som skulle tas ifrån skola och vänner i staden och
flytta tillbaka med sin familj till byn. I byn väntar hennes morfar på att
familjen ska komma; men hemma i staden vädjar berörande, till Monischas föräldrar
– för dem vet vad som väntar i byn. Monischa som är väldigt ung kan säljas för
en väldigt fin summa och den risken är väldigt hög. Prostitution eller
kvinnohandel kommer alltid att finnas om de ska leva efter ett kastsystem.
Mina egna reflektioner
kring detta är att jag SKÄMS. Jag skäms över att klaga att jag inte har samma
lön som min manliga kollega, jag skäms över att han får möjligheten till jobbet
för att han anses starkare än mig, och framförallt skäms jag för att vi jämt
och ständigt klagar över vårt odugliga liv som kvinnor. Om kvinnors förtryck i
hela världen såg ut som här i Sverige då skulle jag skratta mig lycklig. För
det var bortom hjärtskärande att se på detta avsnitt och kolla vad kvinnor går
med om. NEJ Gudrun Schyman vi har inga problem med kvinnosynen i Sverige, kolla
runt i vår värld och ta ställning på en mer behövande plats – för så som jag
ser det har vi det jätte bra jämfört med dessa platser. Tack för våra kvinnor
tidigare i historien som har stått upp för oss svenska kvinnor idag och gjort
det möjligt att inte ha samma samhällssyn som andra länder och tack våra män
som behandlar oss som människor men också som kvinnor – för det är de vi är?
Men fy på oss alla som ser på medan vår omvärld fortfarande har dessa
hemskheter, att vi tillåter detta ske år 2016 – det är det jag skäms över som
allra mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar