Martina Asfar - Kvinnornas situation i Indien och Kenya

Under gårdagen kollade vi på en dokumentär där journalister och populära skådespelare åker runt om i världen för att uppleva hur människor lever i olika länder. Kategorin är kvinnornas rättigheter och under detta avsnitt får vi en inblick på hur vissa kvinnorna lever i Indien och Kenya.

I Indien hade inte kvinnan ett val över sin kropp eller liv. Många och de flesta kvinnor blev tvingade till att vara prostituerade eller sålda till en annan familj i redan ung ålder för att försörja familjen.  Man använde kvinnan som ett material. Om vi tar exempel Monisha, alla tjejer som föddes i hennes släkt blev prostituerade och ingen kunde påverka. Hon levde i ett kastsystem, föddes man in i det var det omöjligt att komma ut ur det. Ingen kvinna hade en talan. Monisha var en väldigt duktig och fin flicka, rektorn på new light skolan försökte hjälpa Monisha genom att erbjuda henne ett boende och utbildning men Monishas mamma vägrade och lovade att Monisha skulle vara trygg så länge hon levde eftersom att hon inte kan tänka sig leva utan sin dotter.

Längre bak i tiden var det oftast männen som jobbade och fick inkomst medan kvinnorna var hemma och tog hand om hushållet och barnen. Men i dokumentären var det främst kvinnor som får göra all jobb i Kenya, dem arbetar, får inkomst, försörjer familjen, tar hand om barnen och betalar alla kostnader. Trots att kvinnorna var nästan det enda drivmedlet i samhället så blev dem misshandlade och dåligt behandlade av sina män.  Dessa kvinnor som försörjde hela familjen var väldigt stolta och självständiga och är ett gott exempel på att kvinnor inte alltid behöver män för att ta hand om familjen. Dock är det såklart väldigt svårt att ha det ansvaret, bara skolan går på 1375kr för varje student och det är en väldigt stor summa i ett fattigt land som Kenya. Men kvinnorna tror på utbildning och därför var det en prioritet.

Det fanns en by där en kvinna hade startat ett hem för kvinnor som vill komma bort från livet som prostituerad och misshandel. Kvinnorna som bodde i denna by hyllade varandra och sågs som en familj. Vi fick se två kvinnor i denna by som drev egna företag, en av dem var för olja och den andra var sömmerska som tillverkade kläder. Dessa kvinnor hjälpte varandra i byn och på så sätt lyckas få ihop boende, mat och pengar till utbildning. Kvinnorna som bodde i denna by var väldigt nöjda och bekväma trots konsekvenserna som fanns och dem flesta kvinnorna i byn trivs faktiskt. En av kvinnorna nämnde att hon kände sig fri.

Jag har såklart många negativa tankar om detta men även några positiva. Jag är väldigt förvånad över att många kvinnor klarar av att leva deras liv oavsett vad dem behöver gå igenom. Jag skulle aldrig tänkt stå ut med mitt liv om jag föddes i ett sådant samhälle. Att man blir tvingad av sina egna föräldrar att ha samlag med massa män för knappast 5 kronor i timmen är inget annat än hemskt. När jag kollade på dokumentären fick jag bara massa frågetecken i huvudet eftersom att jag aldrig kommer inse att det är verkligt, att kvinnor faktiskt lever ett sådant liv i vissa länder. När jag säger att jag inte har någon frihet syftar jag mer på att jag inte få gå ut när jag vill, men dessa kvinnor har ju ingen frihet över huvudtaget. Inte ens över deras egen kropp. I Kenya fick kvinnorna gå igenom en omskärelse som gör att man inte kan njuta av sex. Men varför ska man ge kvinnorna en omskärelse och sedan använda dem som ett sexmaterial och inkomst? Felet ligger hos männen, hade dem inte köpt sex så skulle man försöka hitta ett annat sätt att få inkomst på och inte bli tvingad till att ligga med män. I denna by som vi såg i dokumentären var kvinnorna glada och sjöng en sång om deras stolthet över att vara kvinna trots att dem flesta är omskurna eller tvingats till att vara prostituerade. Dem ser ett ljus i livet och ger inte upp vilket är väldigt starkt. Dessa kvinnor är inspirerande och ett bra exempel på hur man kan få stopp på detta.