I många delar av världen utsätts kvinnor för trakasserier och diskriminering som ingen gör något åt. Att se problemet är inte tillräckligt om det inte görs något åt saken. I många länder, bland annat Indien och Kenya ses kvinnor som förbrukningsvaror. De äger inte sin egen kropp och bestämmer inte över sitt eget liv. Kvinnor könsstympas mot sin vilja och tvingas till prostitution som följd av att deras mammor har varit prostituerade. Att följa sin mammas fotspår i sådana länder är en självklarhet eftersom man föds i ett kast som bestämmer livets öde. Istället för att se barnens möjligheter till skola och utbildning så ser man prostitution som en möjlighet till försörjning. Problemen som kvinnorna kan få är sjukdomar som aids som de oftast inte är medvetna om för att de inte går och testar sig. Det är som att ta sitt eget liv när man egentligen vill förlänga sitt liv och kunna försörja sig och sin familj.
En kvinna som är prostituerad i Kenya får 50 shilling/samlag vilket är i 4,50 svenska kronor. Om en kvinna i Kenya blir gravid utan att vara könsstympad så ska barnet dödas vid födseln eftersom det anses orent. Kvinnorna i Kenya tog över en by och förbjöd män att vistas eller leva där eftersom kvinnorna vägrar låta männen ta över makten. En tjej vid 19-års åldern flydde till den byn för att hon blev förföljd av sin familj när hon var gravid, utan att vara omskärd. Kvinnorna sa att de en gång hade tagit emot en man som lovat att följa deras regler, men vid ett senare tillfälle hade han sagt att han kunde ta över allt där eftersom de bara var kvinnor.
Det är ändå otroligt att kvinnorna är starka och kan stå upp för sig själva, de vill göra något åt saken och avvänja samhället vid behandlingen av kvinnorna där. Kvinnorna utsätts inte bara för tvång av prostitution, deras män använder våld mot dem vid giftermål och som jag skrev tidigare är kvinnor i sådana länder inte kvinnor eller människor, de är förbrukningsvaror. En kvinna kan slippa stryk om hon försörjer familjen och har ett arbete, men om bara mannen i familjen arbetar så slår han sin fru eftersom han har all makt och kvinnan duger då inte till någonting.
För ett barn kostar det 1500 shilling att gå i skolan, vill mamman då ge barnet möjligheten till det måste hon arbeta mycket som prostituerad för att ha råd med det.
Det kvinnor nu gör i Kenya och Indien är att ta mikrolån, det är små lån som räcker till nödvändiga medel för att starta en verksamhet, som exempelvis en symaskin. När kvinnan sen får igång sin verksamhet och får betalt för det så betalar hon tillbaka lånet. Ett banklån är inget alternativ i sådana länder eftersom de är stora och omöjliga att betala tillbaka med tanke på hur fattigt det är där.
Faktorerna som vi måste ta hänsyn till för att förbättra kvinnors situation är att låta kvinnorna ta del av ekonomin och ge dem möjligheten till att starta verksamheter och försörja sig på samma nivå som männen. Kvinnorna är liksom männen lika mycket värda och har lika många mänskliga rättigheter som männen och måste därför sluta ses som förbrukningsvaror än människor. Om man bortser från att de inte bara ska få rättighet till riktiga arbeten så är det en mänsklig rättighet att få besluta om sitt eget liv. Att ge kvinnorna möjligheten till bättre liv, och med bättre liv menas inte lika bra liv som i de industrialiserade länderna, utan att de bara får rätten till arbete och makt över sina egna liv, hade inte bara gynnat kvinnorna själva utan en stor del av världens fattigdom också.
Att bli av med ett patriarkalt samhälle leder till att kvinnornas barn också får möjligheten till bättre liv med utbildning som också leder till att prostitutionen som idag överförs från generation till generation minskar.
Ett bra sätt idag, om man ska vara lite realistisk och inte komma med för stora förändringar så är ett bra sätt till att komma bort från den hemska situationen mikrolån. Som vi såg i dokumentären hade kvinnorna som tagit mikrolån det bra med sina arbeten och liv. De kan försörja sig själva och skicka sina barn till skolor för utbildning. Arbeten finns det mycket av och det är en bra lösning att använda sig av mikrolånen för att starta sitt företag, börja tjäna pengar, betala tillbaka lånet och betala för utbildning och försörjning.
Att visa dokumentären var en positiv sak i mina ögon, det öppnar upp många dörrar för de utsatta eftersom de får mer hjälp från utvärlden, men en dokumentär räcker inte så långt. Situationen är inte ny där borta och att göra en dokumentär skapar inte stor förändring, det visar bara hur det ser ut. Människorna som lever där kan försöka förändra samhället men det behövs fler resurser utifrån för att det ska vara tillräckligt, det krävs stöd från många håll för att det ska ske en förbättring.
Kvinnorna där försöker förändra sina liv och har kommit en bit på vägen, men varför det inte är tillräckligt beror på att ”en pinne lätt går att bryta.” Har man flera pinnar tillsammans och försöker bryta dem så är det mycket svårare, samma sak gäller verkligheten. Är man flera tillsammans går det fortare och lättare, är man ensam så är det mycket svårare och går långsammare.
Sammanfattningsvis ses kvinnorna inte som människor i sådana länder. De utsätts för hemska situationer och arbetar som prostituerade för att få ett bättre liv. Liven i de länderna lever i traditioner som behöver brytas. Kvinnorna har börjat protestera och har börjat göra något åt sina liv, men det krävs mycket mer för att skapa en större förändring. Omvärlden behöver inkluderas och öppna ögonen för verkligheten. Det är lätt att stänga ögonen för situationer som Kenya och Indien, men att hjälpa till istället gynnar inte bara en eller två personer, inte heller ett eller två länder, utan hela världen då majoriteten av fattigdomen kan få ett avslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar